Skip to content
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Innan resan ens kunde påbörjas blev kamraterna tvingade till att göra en utflykt till polisstationen i närheten av Arlanda flygplats då staten fullkomligt misslyckats med att förse sina medborgare med pass trots ansökan och inlämnande av fotografi och ansökningshandlingar god tid i förväg. Man fick tillbringa 10 timmar i tält utanför entrén till polisstationen, för att få tag i provisoriska pass.
Situationen utanför polisen strax innan öppning.
Dag 1: Möte med skotska busschaufförer
Då man hört skräckhistorier om Arlandas totala inkompetens vad gäller incheckning av passagerare, var man ute i väldigt god tid. Denna dag var det dock inte så mycket människor på plats som man hade förväntat sig, så alltsammans hanns med god marginal.
Flyget hann bara bli en halvtimme försenat innan det var i luften, vilket var tur då det skulle bli knappt med tid när man väl var i Skottland. I Edinburgh gick passkontrollen hyfsat smidigt och bagaget låg redan och väntade på rullbandet när ma
